FemineaLab Academy
Blodstatus

april 10, 2023

Rh-systemet (Rhesusfaktor) och blodgrupp


Featured image for “Rh-systemet (Rhesusfaktor) och blodgrupp”

Blodstatus

Rh-faktorn är en protein som finns på ytan av röda blodkroppar hos de flesta människor. En person anses vara Rh-positiv om de har denna protein och Rh-negativ om de inte har det.

Blodgrupper å andra sidan refererar till de olika typerna av antigen (proteiner) som finns på ytan av röda blodkroppar. Den mest kända blodgruppsystemet är ABO-systemet, som kategoriserar blod i fyra grupper: A, B, AB och O.

Rh-faktorn och blodgruppen är oberoende av varandra, vilket innebär att en persons blod kan klassificeras som A, B, AB eller O oavsett om de är Rh-positiva eller Rh-negativa.

Men att känna till en persons Rh-faktor är viktigt i vissa situationer, såsom under graviditet. Om en kvinna som är Rh-negativ bär på en foster som är Rh-positiv, finns det en risk att hennes kropp kommer att producera antikroppar mot fostrets Rh-faktor, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem för barnet. Denna tillstånd kallas Rh-inkompatibilitet och det kan förhindras genom att administrera ett läkemedel som kallas Rh-immunoglobulin.


blod kompatibilitet

AB0-systemet

 

Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper, A, B, AB och O, som bestäms av närvaron eller frånvaron av specifika antigener på ytan av röda blodkroppar.

Blodgrupp A

Personer med blodgrupp A har A-antigenet på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot B-antigenet. Blodgrupp A kan ytterligare delas in i A1 och A2-undergrupper. Personer med A1-undergruppen utgör majoriteten av blodgrupp A och har en högre risk att utveckla kranskärlssjukdom.

Blodgrupp B

Personer med blodgrupp B har B-antigenet på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot A-antigenet. Personer med blodgrupp B löper en högre risk att utveckla bukspottkörtelcancer och är mer benägna att uppleva matintoleranser.

Blodgrupp AB

Personer med blodgrupp AB har både A- och B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar inte antikroppar mot något av antigenen. Personer med blodgrupp AB kallas universella mottagare eftersom de kan ta emot blod från vilken annan blodgrupp som helst.

Blodgrupp O

Personer med blodgrupp O har varken A- eller B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot både A- och B-antigen. Personer med blodgrupp O kallas universella givare eftersom deras blod kan överföras till personer med vilken annan blodgrupp som helst.

Grupp

Hela världen

Sverige

Finland 

0+

38,25 %

32 %

27 %

A+

34 %

37 %

38 %

B+

9 %

10 %

15 %

0-

7 %

6 %

4 %

A-

6 %

7-8 %

6 %

AB+

3 %

5 %

7 %

B-

2 %

2 %

2 %

AB-

0,75 %

1 %

1 %

A1- och A2-undergrupperna

 

Blodgrupp A kan delas upp ytterligare i undergrupper baserat på närvaron eller frånvaron av ett specifikt antigen som kallas A1-antigen. Personer med blodgrupp A1 har A1-antigenet på ytan av sina röda blodkroppar, medan de med blodgrupp A2 inte har A1-antigenet utan har istället A2-antigenet.

A1- och A2-undergrupperna skiljer sig åt genom skillnader i deras genetik och antigenuttryck. A1 är den vanligare undergruppen och utgör ungefär 80% av personer med blodgrupp A. A2 är mindre vanlig och utgör cirka 20% av personer med blodgrupp A.

En viktig skillnad mellan A1- och A2-undergrupperna är deras potential att orsaka en immunreaktion under blodtransfusioner. A1-röda blodkroppar kan vara mer benägna att orsaka en transfusionsreaktion hos personer med blodgrupp B eller AB på grund av närvaron av anti-A-antikroppar i deras plasma. Å andra sidan är A2-röda blodkroppar mindre benägna att orsaka en transfusionsreaktion eftersom anti-A-antikroppar i plasma vanligtvis är mindre reaktiva mot A2-antigenet.

Det finns också viss evidens som tyder på att A1-undergruppen kan vara associerad med en högre risk för vissa hälsotillstånd, såsom kranskärlssjukdom, jämfört med A2-undergruppen. Ytterligare forskning behövs dock för att helt förstå konsekvenserna av dessa undergrupper för hälsoutfall.

Vad är A och B-antigener?

A- och B-antigener är specifika molekyler som finns på ytan av röda blodkroppar. Dessa antigener är glykoproteiner, vilket betyder att de är uppbyggda av både kolhydrat- och proteinkomponenter.

A-antigener är uppbyggda av N-acetylgalaktosamin och finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp A eller AB. B-antigener, å andra sidan, är uppbyggda av galaktos och finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp B eller AB.

Personer med blodgrupp O har varken A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar.

Närvaron eller frånvaron av dessa antigener på röda blodkroppar är viktigt för att bestämma blodtypskompatibilitet vid blodtransfusioner och organdonationer. Om en person får blod med antigener som deras kropp inte känner igen kan deras immunsystem reagera och attackera de främmande blodcellerna, vilket kan leda till en potentiellt livshotande tillstånd som kallas transfusionsreaktion.

N-acetylgalaktosamin

N-acetylgalaktosamin är en sockermolekyl som är en komponent i många glykoproteiner och glykolipider i kroppen. Den består av en galaktossockermolekyl som är kopplad till en N-acetylglukosaminmolekyl.

I sammanhanget blodgrupper är N-acetylgalaktosamin en del av A-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp A eller AB. Dessa individer har ett enzym som lägger till N-acetylgalaktosamin till H-antigenet, vilket är föregångaren till både A- och B-antigenen.

 N-acetylgalaktosamin har andra roller i kroppen utöver blodgruppsantigen. Det är en komponent i den extracellulära matrisen, där det hjälper till att bibehålla strukturell integritet i vävnader. Det är också involverat i cellsignalering och har kopplats till olika sjukdomsprocesser, inklusive cancer och inflammation.

Galaktos

Galaktos är en typ av sockermolekyl som är lik i struktur till glukos. Det är en monosackarid, vilket innebär att den inte kan brytas ner till mindre sockermolekyler.

Galaktos finns naturligt i mjölk och mejeriprodukter, liksom i vissa frukter och grönsaker. Det är också en komponent i många komplexa kolhydrater, såsom laktos, vilket är den primära sockret som finns i mjölk.

I kroppen omvandlas galaktos till glukos genom en process som kallas galaktosmetabolism. Denna process innefattar flera enzymatiska steg, inklusive omvandlingen av galaktos till glukos-6-fosfat, som sedan kan användas av celler för energiproduktion.

Men vissa personer föds med en genetisk sjukdom som kallas galaktosemi, som hindrar dem från att korrekt metabolisera galaktos. Detta kan leda till en ansamling av galaktos i kroppen, vilket kan orsaka en rad symptom, inklusive leverskador, grå starr och förseningar i utvecklingen. Galaktosemi hanteras vanligtvis genom en strikt diet som eliminerar livsmedel som innehåller galaktos, såsom mjölk och mejeriprodukter.


blod kompatibilitet

Blodgruppskompatibilitet

 

Blodgruppskompatibilitet är viktig för blodtransfusioner och organtransplantationer för att säkerställa att det donerade blodet eller organet inte avvisas av mottagarens immunsystem.

Generellt sett är individer med blodgrupp AB kända som universella mottagare eftersom de kan ta emot blod från alla andra blodgrupper utan att uppleva en transfusionsreaktion. Detta beror på att de har både A- och B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och inte producerar antikroppar mot något av antigenen.

Å andra sidan är individer med blodgrupp O kända som universella givare eftersom deras blod kan transfunderas till personer med vilken annan blodgrupp som helst utan att orsaka en transfusionsreaktion. Detta beror på att de inte har några A- eller B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot både A- och B-antigen.

Individer med blodgrupp A kan ta emot blod från personer med blodgrupper A och O, men inte från personer med blodgrupper B eller AB. Detta beror på att de producerar antikroppar mot B-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp B och AB.

På samma sätt kan individer med blodgrupp B ta emot blod från personer med blodgrupper B och O, men inte från personer med blodgrupper A eller AB. Detta beror på att de producerar antikroppar mot A-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp A och AB.

Slutligen kan individer med blodgrupp AB ta emot blod från personer med vilken blodgrupp som helst, men kan bara donera blod till andra personer med blodgrupp AB. Detta beror på att de inte producerar antikroppar mot varken A- eller B-antigen, och därför är deras blod kompatibelt med vilken blodgrupp som helst.


blod kompatibilitet

De möjliga blodgrupperna hos barn i termer av ABO-blodgruppsystemet beror på föräldrarnas blodtyper. Varje biologisk förälder bidrar med en allel (version av en gen) för ABO-blodgruppen till sitt barn.

Om båda föräldrarna har blodtyp O kommer alla deras barn att ha blodtyp O.

Om en förälder har blodtyp A och den andra har blodtyp B kan deras barn ha blodtyp A, B, AB eller O.

Om båda föräldrarna har blodtyp A kan deras barn ha blodtyp A eller O.

Om båda föräldrarna har blodtyp B kan deras barn ha blodtyp B eller O.

Om en förälder har blodtyp A och den andra har blodtyp O kan deras barn ha blodtyp A eller O.

Om en förälder har blodtyp B och den andra har blodtyp O kan deras barn ha blodtyp B eller O.

Om båda föräldrarna har blodtyp AB kommer deras barn att ha blodtyp AB.

 Det finns andra blodgruppsystem än ABO, som exempelvis Rh-systemet, som också bestämmer blodtypskompatibilitet.

Varför finns det en inkompatibilitet mellan blodgrupper?

 

Inkompatibiliteten mellan blodgrupper beror på närvaron av olika antigener på ytan av röda blodkroppar. När blod från en givare med en annan blodtyp överförs till en mottagare kan mottagarens immunsystem känna igen de främmande antigenen som "icke-själv" och starta en immunreaktion för att attackera och förstöra donatorns blodceller. Denna immunreaktion kan leda till allvarliga hälsokomplikationer, inklusive organskador, njursvikt och till och med dödsfall.

Immunreaktionen sker eftersom immunsystemet producerar antikroppar mot de främmande antigenen. Antikroppar är specialiserade proteiner som känner igen och neutraliserar specifika främmande ämnen, såsom bakterier och virus. I fallet med blodtransfusioner känner antikropparna igen de främmande blodcellerna och aktiverar en respons för att förstöra dem.

Till exempel producerar en person med blodtyp A antikroppar mot B-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodtyp B. Om en person med blodtyp A får blod från en person med blodtyp B kommer deras immunsystem att känna igen de främmande B-antigenen som "icke-själv" och producera antikroppar för att attackera och förstöra de främmande blodcellerna. Detta kan leda till en allvarlig transfusionsreaktion, inklusive feber, frossa, bröstsmärta och till och med dödsfall.

 


Rh faktor

Blodstatus

Rh-faktorn är en protein som finns på ytan av röda blodkroppar hos de flesta människor. En person anses vara Rh-positiv om de har denna protein och Rh-negativ om de inte har det.

Blodgrupper å andra sidan refererar till de olika typerna av antigen (proteiner) som finns på ytan av röda blodkroppar. Den mest kända blodgruppsystemet är ABO-systemet, som kategoriserar blod i fyra grupper: A, B, AB och O.

Rh-faktorn och blodgruppen är oberoende av varandra, vilket innebär att en persons blod kan klassificeras som A, B, AB eller O oavsett om de är Rh-positiva eller Rh-negativa.

Men att känna till en persons Rh-faktor är viktigt i vissa situationer, såsom under graviditet. Om en kvinna som är Rh-negativ bär på en foster som är Rh-positiv, finns det en risk att hennes kropp kommer att producera antikroppar mot fostrets Rh-faktor, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem för barnet. Denna tillstånd kallas Rh-inkompatibilitet och det kan förhindras genom att administrera ett läkemedel som kallas Rh-immunoglobulin.

blod kompatibilitet

AB0-systemet

Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper, A, B, AB och O, som bestäms av närvaron eller frånvaron av specifika antigener på ytan av röda blodkroppar.

Blodgrupp A

Personer med blodgrupp A har A-antigenet på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot B-antigenet.

Blodgrupp A kan ytterligare delas in i A1 och A2-undergrupper.

Personer med A1-undergruppen utgör majoriteten av blodgrupp A och har en högre risk att utveckla kranskärlssjukdom.

Blodgrupp B

Personer med blodgrupp B har B-antigenet på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot A-antigenet.

Personer med blodgrupp B löper en högre risk att utveckla bukspottkörtelcancer och är mer benägna att uppleva matintoleranser.

Blodgrupp AB

Personer med blodgrupp AB har både A- och B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar inte antikroppar mot något av antigenen.

Personer med blodgrupp AB kallas universella mottagare eftersom de kan ta emot blod från vilken annan blodgrupp som helst.

Blodgrupp O

Personer med blodgrupp O har varken A- eller B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot både A- och B-antigen.

Personer med blodgrupp O kallas universella givare eftersom deras blod kan överföras till personer med vilken annan blodgrupp som helst.

Grupp

Hela världen

Sverige

Finland 

0+

38,25 %

32 %

27 %

A+

34 %

37 %

38 %

B+

9 %

10 %

15 %

0-

7 %

6 %

4 %

A-

6 %

7-8 %

6 %

AB+

3 %

5 %

7 %

B-

2 %

2 %

2 %

AB-

0,75 %

1 %

1 %

A1- och A2-undergrupperna

 

Blodgrupp A kan delas upp ytterligare i undergrupper baserat på närvaron eller frånvaron av ett specifikt antigen som kallas A1-antigen.

Personer med blodgrupp A1 har A1-antigenet på ytan av sina röda blodkroppar, medan de med blodgrupp A2 inte har A1-antigenet utan har istället A2-antigenet.

A1- och A2-undergrupperna skiljer sig åt genom skillnader i deras genetik och antigenuttryck.

A1 är den vanligare undergruppen och utgör ungefär 80% av personer med blodgrupp A. A2 är mindre vanlig och utgör cirka 20% av personer med blodgrupp A.

En viktig skillnad mellan A1- och A2-undergrupperna är deras potential att orsaka en immunreaktion under blodtransfusioner.

A1-röda blodkroppar kan vara mer benägna att orsaka en transfusionsreaktion hos personer med blodgrupp B eller AB på grund av närvaron av anti-A-antikroppar i deras plasma.

Å andra sidan är A2-röda blodkroppar mindre benägna att orsaka en transfusionsreaktion eftersom anti-A-antikroppar i plasma vanligtvis är mindre reaktiva mot A2-antigenet.

Det finns också viss evidens som tyder på att A1-undergruppen kan vara associerad med en högre risk för vissa hälsotillstånd, såsom kranskärlssjukdom, jämfört med A2-undergruppen.

Ytterligare forskning behövs dock för att helt förstå konsekvenserna av dessa undergrupper för hälsoutfall.

Vad är A och B-antigener?

A- och B-antigener är specifika molekyler som finns på ytan av röda blodkroppar. Dessa antigener är glykoproteiner, vilket betyder att de är uppbyggda av både kolhydrat- och proteinkomponenter.

A-antigener är uppbyggda av N-acetylgalaktosamin och finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp A eller AB.

B-antigener, å andra sidan, är uppbyggda av galaktos och finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp B eller AB.

Personer med blodgrupp O har varken A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar.

Närvaron eller frånvaron av dessa antigener på röda blodkroppar är viktigt för att bestämma blodtypskompatibilitet vid blodtransfusioner och organdonationer.

Om en person får blod med antigener som deras kropp inte känner igen kan deras immunsystem reagera och attackera de främmande blodcellerna, vilket kan leda till en potentiellt livshotande tillstånd som kallas transfusionsreaktion.

N-acetylgalaktosamin

N-acetylgalaktosamin är en sockermolekyl som är en komponent i många glykoproteiner och glykolipider i kroppen. Den består av en galaktossockermolekyl som är kopplad till en N-acetylglukosaminmolekyl.

I sammanhanget blodgrupper är N-acetylgalaktosamin en del av A-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp A eller AB.

Dessa individer har ett enzym som lägger till N-acetylgalaktosamin till H-antigenet, vilket är föregångaren till både A- och B-antigenen.

 N-acetylgalaktosamin har andra roller i kroppen utöver blodgruppsantigen. Det är en komponent i den extracellulära matrisen, där det hjälper till att bibehålla strukturell integritet i vävnader.

Det är också involverat i cellsignalering och har kopplats till olika sjukdomsprocesser, inklusive cancer och inflammation.

Galaktos

Galaktos är en typ av sockermolekyl som är lik i struktur till glukos. Det är en monosackarid, vilket innebär att den inte kan brytas ner till mindre sockermolekyler.

Galaktos finns naturligt i mjölk och mejeriprodukter, liksom i vissa frukter och grönsaker.

Det är också en komponent i många komplexa kolhydrater, såsom laktos, vilket är den primära sockret som finns i mjölk.

I kroppen omvandlas galaktos till glukos genom en process som kallas galaktosmetabolism.

Denna process innefattar flera enzymatiska steg, inklusive omvandlingen av galaktos till glukos-6-fosfat, som sedan kan användas av celler för energiproduktion.

Men vissa personer föds med en genetisk sjukdom som kallas galaktosemi, som hindrar dem från att korrekt metabolisera galaktos.

Detta kan leda till en ansamling av galaktos i kroppen, vilket kan orsaka en rad symptom, inklusive leverskador, grå starr och förseningar i utvecklingen.

Galaktosemi hanteras vanligtvis genom en strikt diet som eliminerar livsmedel som innehåller galaktos, såsom mjölk och mejeriprodukter.


blod kompatibilitet
Blodgruppskompatibilitet

 

Blodgruppskompatibilitet är viktig för blodtransfusioner och organtransplantationer för att säkerställa att det donerade blodet eller organet inte avvisas av mottagarens immunsystem.

Generellt sett är individer med blodgrupp AB kända som universella mottagare eftersom de kan ta emot blod från alla andra blodgrupper utan att uppleva en transfusionsreaktion.

Detta beror på att de har både A- och B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och inte producerar antikroppar mot något av antigenen.

Å andra sidan är individer med blodgrupp O kända som universella givare eftersom deras blod kan transfunderas till personer med vilken annan blodgrupp som helst utan att orsaka en transfusionsreaktion.

Detta beror på att de inte har några A- eller B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot både A- och B-antigen.

Individer med blodgrupp A kan ta emot blod från personer med blodgrupper A och O, men inte från personer med blodgrupper B eller AB.

Detta beror på att de producerar antikroppar mot B-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp B och AB.

På samma sätt kan individer med blodgrupp B ta emot blod från personer med blodgrupper B och O, men inte från personer med blodgrupper A eller AB.

Detta beror på att de producerar antikroppar mot A-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodgrupp A och AB.

Slutligen kan individer med blodgrupp AB ta emot blod från personer med vilken blodgrupp som helst, men kan bara donera blod till andra personer med blodgrupp AB.

Detta beror på att de inte producerar antikroppar mot varken A- eller B-antigen, och därför är deras blod kompatibelt med vilken blodgrupp som helst.


blod kompatibilitet

De möjliga blodgrupperna hos barn i termer av ABO-blodgruppsystemet beror på föräldrarnas blodtyper. Varje biologisk förälder bidrar med en allel (version av en gen) för ABO-blodgruppen till sitt barn.

Om båda föräldrarna har blodtyp O kommer alla deras barn att ha blodtyp O.

Om en förälder har blodtyp A och den andra har blodtyp B kan deras barn ha blodtyp A, B, AB eller O.

Om båda föräldrarna har blodtyp A kan deras barn ha blodtyp A eller O.

Om båda föräldrarna har blodtyp B kan deras barn ha blodtyp B eller O.

Om en förälder har blodtyp A och den andra har blodtyp O kan deras barn ha blodtyp A eller O.

Om en förälder har blodtyp B och den andra har blodtyp O kan deras barn ha blodtyp B eller O.

Om båda föräldrarna har blodtyp AB kommer deras barn att ha blodtyp AB.

 Det finns andra blodgruppsystem än ABO, som exempelvis Rh-systemet, som också bestämmer blodtypskompatibilitet.

Varför finns det en inkompatibilitet mellan blodgrupper?

 

Inkompatibiliteten mellan blodgrupper beror på närvaron av olika antigener på ytan av röda blodkroppar.

När blod från en givare med en annan blodtyp överförs till en mottagare kan mottagarens immunsystem känna igen de främmande antigenen som "icke-själv" och starta en immunreaktion för att attackera och förstöra donatorns blodceller.

Denna immunreaktion kan leda till allvarliga hälsokomplikationer, inklusive organskador, njursvikt och till och med dödsfall.

Immunreaktionen sker eftersom immunsystemet producerar antikroppar mot de främmande antigenen.

Antikroppar är specialiserade proteiner som känner igen och neutraliserar specifika främmande ämnen, såsom bakterier och virus.

I fallet med blodtransfusioner känner antikropparna igen de främmande blodcellerna och aktiverar en respons för att förstöra dem.

Till exempel producerar en person med blodtyp A antikroppar mot B-antigenet, som finns på ytan av röda blodkroppar hos personer med blodtyp B.

Om en person med blodtyp A får blod från en person med blodtyp B kommer deras immunsystem att känna igen de främmande B-antigenen som "icke-själv" och producera antikroppar för att attackera och förstöra de främmande blodcellerna.

Detta kan leda till en allvarlig transfusionsreaktion, inklusive feber, frossa, bröstsmärta och till och med dödsfall.

 

Rh faktor

Rh-systemet

 

Rh-faktorn är ett protein som finns på ytan av röda blodkroppar hos de flesta människor.

En person anses vara Rh-positiv om de har detta protein, och Rh-negativ om de inte har det.

Rh-faktorn är uppkallad efter rhesusapan, eftersom proteinet först identifierades i blodet hos dessa djur.

Rh-faktorn är ärftlig från föräldrar genom deras gener, och dess närvaro eller frånvaro bestäms av en enda gen med två möjliga alleler: Rh+ och Rh-.

Rh-inkompatibilitet kan uppstå när en kvinna som är Rh-negativ bär på en foster som är Rh-positiv.

Detta kan hända när fadern är Rh-positiv och vidarebefordrar Rh+-genen till fostret.

Om moderns blod kommer i kontakt med Rh-faktorn från fostrets blod kan hennes immunsystem producera antikroppar mot Rh-faktorn, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem för barnet, inklusive anemi, gulsot och till och med död.

Första gången en Rh-negativ kvinna utsätts för Rh-positivt blod kanske hennes immunsystem inte producerar en betydande mängd Rh-antikroppar.

Men med efterföljande exponering för Rh-positivt blod (t.ex. under en andra graviditet med en Rh-positiv foster), kommer hennes immunsystem att snabbt producera en stor mängd Rh-antikroppar.

Dessa antikroppar kan passera genom moderkakan och attackera de röda blodkropparna hos det Rh-positiva fostret, vilket leder till hemolytisk sjukdom hos den nyfödda (HDN), också känt som Rh-sjukdom.

 

Denna tillstånd kallas Rh-inkompatibilitet eller Rh-sjukdom.

Rh-inkompatibilitet kan förebyggas genom att administrera en medicin som kallas Rh-immunoglobulin (RhIg) till modern under graviditet eller efter förlossningen.

RhIg fungerar genom att binda till Rh-faktorn i moderns blod innan den kan utlösa en immunreaktion, vilket förhindrar produktionen av Rh-antikroppar.

Rh faktor

Rh-systemet

 

Rh-faktorn är ett protein som finns på ytan av röda blodkroppar hos de flesta människor. En person anses vara Rh-positiv om de har detta protein, och Rh-negativ om de inte har det.

Rh-faktorn är uppkallad efter rhesusapan, eftersom proteinet först identifierades i blodet hos dessa djur. Rh-faktorn är ärftlig från föräldrar genom deras gener, och dess närvaro eller frånvaro bestäms av en enda gen med två möjliga alleler: Rh+ och Rh-.

Rh-inkompatibilitet kan uppstå när en kvinna som är Rh-negativ bär på en foster som är Rh-positiv. Detta kan hända när fadern är Rh-positiv och vidarebefordrar Rh+-genen till fostret. Om moderns blod kommer i kontakt med Rh-faktorn från fostrets blod kan hennes immunsystem producera antikroppar mot Rh-faktorn, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem för barnet, inklusive anemi, gulsot och till och med död. Denna tillstånd kallas Rh-inkompatibilitet eller Rh-sjukdom.

Första gången en Rh-negativ kvinna utsätts för Rh-positivt blod kanske hennes immunsystem inte producerar en betydande mängd Rh-antikroppar. Men med efterföljande exponering för Rh-positivt blod (t.ex. under en andra graviditet med en Rh-positiv foster), kommer hennes immunsystem att snabbt producera en stor mängd Rh-antikroppar. Dessa antikroppar kan passera genom moderkakan och attackera de röda blodkropparna hos det Rh-positiva fostret, vilket leder till hemolytisk sjukdom hos den nyfödda (HDN), också känt som Rh-sjukdom.

 

Rh-inkompatibilitet kan förebyggas genom att administrera en medicin som kallas Rh-immunoglobulin (RhIg) till modern under graviditet eller efter förlossningen. RhIg fungerar genom att binda till Rh-faktorn i moderns blod innan den kan utlösa en immunreaktion, vilket förhindrar produktionen av Rh-antikroppar.

Rh faktor

Feminea Laboratories

Academy

Vad är syftet med att analysera Rh och blodgrupp?

 

Syftet med att analysera Rh och blodgrupp är att bestämma en persons blodtyp och Rh-status för att säkerställa kompatibilitet vid blodtransfusioner och organtransplantationer.

Vid transfusion av inkompatibelt blod eller transplantation av en inkompatibel organ kan mottagarens immunsystem reagera och attackera främmande blodceller eller organ, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och till och med döden.

Genom att analysera en persons blodtyp och Rh-status kan läkare se till att blod och organ matchar mottagarens behov och därmed minska risken för transfusionsreaktioner och avstötning.


Referenser

Vad är syftet med att analysera Rh och blodgrupp?

Syftet med att analysera Rh och blodgrupp är att bestämma en persons blodtyp och Rh-status för att säkerställa kompatibilitet vid blodtransfusioner och organtransplantationer.

Vid transfusion av inkompatibelt blod eller transplantation av en inkompatibel organ kan mottagarens immunsystem reagera och attackera främmande blodceller eller organ, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och till och med döden.

Genom att analysera en persons blodtyp och Rh-status kan läkare se till att blod och organ matchar mottagarens behov och därmed minska risken för transfusionsreaktioner och avstötning.


Referenser

  • Kunskap för kvinnor baserad på fakta

    Att ha koll på sin hälsa innebär kunskap och trygghet. Vi utför olika typer av medicinska tester och provtagningar för dig som vill hålla dig bättre informerad om din hälsa. I FemineaLab Academy har vi samlat en mängd av artiklar för den vetgirige.

    FemineaLab  är en del av Citikliniken Sverige. Beroende på hälsotest kan du besöka valfri blodprovsmottagning i Sverige. Inom några dagar får du svaret från oss analyserad av våra läkare.  Läkarkontakt kan sedan vid behov bokas online eller som fysiskt besök.

    FEMINEA LABORATORIES

Kunskap för kvinnor baserad på fakta

  • Att ha koll på sin hälsa innebär kunskap och trygghet. Vi utför olika typer av medicinska tester och provtagningar för dig som vill hålla dig bättre informerad om din hälsa. I FemineaLab Academy har vi samlat en mängd av artiklar för den vetgirige.

    FemineaLab  är en del av Citikliniken Sverige. Beroende på hälsotest kan du besöka valfri blodprovsmottagning i Sverige. Inom några dagar får du svaret från oss analyserad av våra läkare.  Läkarkontakt kan sedan vid behov bokas online eller som fysiskt besök.

    FEMINEA LABORATORIES